Toning vid dellackering – så smälts den nya lacken in

Vad toning vid dellackering egentligen betyder

Toning vid dellackering är tekniken att smälta in ny lack i den befintliga så att skarven mellan färgerna inte går att urskilja. Till skillnad från en hellackering, där hela bilen får ny färg, lackeras här bara en panel eller en avgränsad del av en panel. Svårigheten ligger i att gammal lack har åldrats.

Solljus och upprepade tvättar bleker pigmenten långsamt. En exakt kulörkod matchar därför sällan den befintliga ytan helt. Att bara spruta rätt färg på den lagade delen räcker sällan.

Den nya färgen behöver tonas ut, alltså läggas i en allt tunnare dimma mot lacken runt omkring tills ögat inte ser var den slutar. Ovanpå läggs klarlack över hela panelen för att binda ihop ytan optiskt. En dellackering skiljer sig därmed på två sätt från en enkel bättring.

Reparationen täcker en större yta än själva skadan, och resultatet bygger på en gradvis övergång i stället för en skarp gräns. Ju större skillnad mellan gammal och ny färg, desto större yta behövs för att tona ut den. En ljus enskiktslack är enklare att smälta in än en mörk metallic.

Skälet är att metallicpigment reflekterar ljus olika beroende på hur flingorna lagt sig i lackfilmen. Just den optiska effekten avgör om en lagad dörr eller skärm smälter in eller lyser upp i solen. En reparerad panel bör därför bedömas både rakt framifrån och i sidoljus.

Först då framträder om en metallic ligger jämnt eller fläckigt. Hos JP Lackering görs den bedömningen redan vid den fria skadebesiktningen. Då avgör verkstaden hur stor yta som behöver tonas för att övergången ska hålla i dagsljus. Utan den bedömningen riskerar skarven att bli synlig först när bilen står ute i starkt ljus, långt efter att arbetet lämnats ut.

Så går infärgningen till från slip till klarlack

Infärgning börjar långt innan sprutan lyfts, med noggrann rengöring och avfettning av panelen. Rester av vax, silikon och vägsmuts måste bort, annars fäster inte lacken jämnt. Innan sprutningen maskas angränsande ytor med papper och tejp, så att färgdimman inte lägger sig där den inte ska.

Därefter slipas området ned och skadan spacklas vid behov, så att underlaget blir plant. Runt själva lagningen mattas den gamla klarlacken av med fint slippapper, ofta i korn runt 800 till 1500. Det ger den nya färgen fäste i övergångszonen.

Baslacken sprutas sedan i flera tunna skikt. Lackeraren börjar på den lagade ytan och drar varje efterföljande drag längre ut, med lägre färgmängd. På så vis tunnas täckningen ut mot kanten.

Denna uttoning gör att det inte bildas någon tydlig linje där ny möter gammal färg. På en metallic är momentet känsligast. Flingorna måste ligga i samma riktning som i den gamla lacken för att reflektera ljus lika. När baslacken torkat läggs klarlack.

Till skillnad från baslacken dras klarlacken oftast ut över hela panelen fram till en list eller kant. Skälet är att klarlack inte går att tona ut osynligt mitt på en yta, där skulle den synas som en matt rand. Efter torkning poleras övergången så att glansen blir jämn över hela panelen.

Vissa lacktyper bakas i värme för att härda snabbare, medan andra får torka i rumstemperatur. Hos JP Lackering sker varje steg inne i verkstaden i Jordbro, och kunden hålls informerad under arbetets gång enligt verkstadens rutin. Torktiden mellan skikten styrs av lacktyp och temperatur i sprutboxen.

Det är en av anledningarna till att arbetet görs i kontrollerad miljö snarare än utomhus, där damm och temperaturväxlingar stör resultatet. Ett jämnt resultat bygger alltså på ordningen mellan momenten, inte bara på själva färgen.

Läs mer om Dellackering bil →

Vad som avgör en jämn övergång i billacken

En jämn övergång styrs av kulörens typ, panelens skick och storleken på ytan som tonas. Metallic- och pärlemorlacker är svårast, eftersom deras utseende ändras med betraktningsvinkeln. Effekten kallas orienteringseffekt.

Två ytor med samma kulörkod kan därför se olika ut om flingorna ligger olika, och skillnaden syns tydligast i sidoljus. En enskiktslack i en enkel kulör ställer mindre krav och kan ofta tonas på en mindre yta. Panelens ålder spelar också in.

En tio år gammal lack har blekts av solen och ligger sällan kvar exakt på sin ursprungliga kulörkod. En färgblandning efter kod behöver därför justeras mot en provbit. Ofta sprutas ett kulörprov som jämförs mot bilen i dagsljus innan den riktiga infärgningen börjar.

Storleken på det tonade fältet hänger ihop med kontrasten. En liten stenskottsskada i en färg som matchar bra kan tonas på en handflatestor yta. En mörk metallic med viss avvikelse kan i stället kräva att hela dörren eller skärmen dras in.

Panelens geometri påverkar var övergången läggs. Naturliga brytpunkter som dörrlister och sicklinjer döljer skarven. En stor plan yta som en motorhuv är svårare, eftersom det saknas ställen att avsluta uttoningen på.

Även temperatur och luftfuktighet i sprutboxen styr hur färgen flyter ut och torkar. En för hög fuktighet kan ge lacken en matt slöja som kallas kokning. Även belysningen vid granskningen spelar roll, eftersom lysrör och dagsljus återger kulören olika.

Erfarna lackerare jämför därför ytan i flera ljus innan bilen släpps. Den nya färgens vidhäftning mot den avmattade gamla lacken avgör hur länge övergången håller innan den riskerar att släppa. Hos JP Lackering vägs dessa faktorer in redan vid besiktningen. Omfånget på infärgningen bestäms då utifrån bilens färg och panelens skick snarare än en fast mall som gäller alla bilar lika.

Vanliga misstag som gör att övergången syns

Det vanligaste misstaget är att lägga den nya färgen med en skarp kant i stället för att tona ut den. Resultatet blir en synlig linje som lyser fram i solljus. En för liten tonad yta är ett annat återkommande fel, eftersom en avvikande kulör då inte hinner smälta in innan färgen tar slut.

Bristfällig rengöring straffar sig snabbt. Sitter det silikon eller vax kvar bildas små kratrar i lacken, så kallade fisheyes, som inte går att polera bort. Att hoppa över avmattningen av den gamla klarlacken leder till dålig vidhäftning.

Den nya färgen kan då släppa i flagor efter en tid. Ett metallicjobb där baslacken sprutas för blött eller från fel avstånd gör att flingorna lägger sig oregelbundet. Panelen får då en fläckig ton som skiljer sig från resten av bilen.

Många underskattar också klarlacken och försöker avsluta den mitt på en yta, vilket lämnar en matt rand där lagren möts. Ännu ett fel är att slipa igenom den gamla klarlacken ned till baslacken, vilket ändrar kulören lokalt och ger en fläck. För mycket klarlack på en gång ger rinningar som måste slipas och poleras bort i efterhand.

Fel torktid är en tyst felkälla. Läggs nästa skikt för tidigt kan lösningsmedel stängas inne och ytan kokar upp i små blåsor. För lite polering efteråt lämnar en glansskillnad mellan den nya och den gamla ytan, även när kulören stämmer.

En kulör som blandats efter kod utan att jämföras mot bilen kan avvika mot en blekt lack, och skillnaden märks först i dagsljus. Ett annat fel är att återmontera lister och detaljer innan lacken härdat, vilket ger märken i den mjuka ytan. Gemensamt för misstagen är att de sällan syns i verkstadens belysning, utan först när bilen står ute. Därför bedöms färgen mot dagsljus innan bilen lämnas ut, så att en avvikelse fångas medan den fortfarande går att rätta utan att hela panelen behöver läggas om.

Läs mer om Dellackering bil →

Göra infärgning själv eller lämna in bilen

Enklare bättringar kan en van bilägare göra själv, medan en osynlig infärgning kräver utrustning och vana som få har hemma. Med bättringspenna eller sprayburk går det att fylla ett litet stenskott så att plåten skyddas mot rost. Det stoppar en begynnande skada innan fukt når underliggande metall. Att få en sprayburksfärg att tona ut osynligt är däremot svårt.

Trycket och spraymönstret går inte att styra lika fint som med en riktig sprutpistol. En jämn uttoning bygger på att färgmängden kan doseras drag för drag, något en burk sällan klarar. Kulörblandningen är nästa hinder.

En verkstad blandar färgen efter kod och justerar mot en provbit, medan en färdig burk sällan matchar en blekt lack. Metallic och pärlemor är i praktiken svåra att lyckas med på egen hand. Flingornas riktning och klarlacken över hela panelen avgör resultatet.

Damm är ett underskattat problem. Utan sprutbox lägger sig partiklar i den våta lacken och ger en sträv yta som måste slipas om. Rätt skyddsutrustning och ventilation behövs också, eftersom både lack och lösningsmedel avger hälsofarliga ångor.

En verkstad har filtrerad luft, styrd temperatur och möjlighet att baka lacken. Det krävs för att övergången ska hålla över tid utan att blekna eller släppa. Gränsen går ungefär vid hur synlig ytan är och hur mycket den utsätts för ljus.

En dold yta under en stötfångare är förlåtande, medan en dörr eller skärm i sidoljus ställer höga krav. Ett annat skäl att lämna in är att lackrester och slipdamm behöver tas om hand rätt, vilket sköts inne i verkstaden. Hos JP Lackering börjar arbetet med en fri skadebesiktning. Där bedömer verkstaden om en punktlagning räcker eller om hela panelen behöver tonas in för att skarven inte ska synas i dagsljus.

När en dellackering med toning är rätt val

Dellackering med toning är rätt när skadan är begränsad och du vill undvika kostnaden för att lackera om hela bilen. En repa, ett stenskott eller en mindre buckla på en enda panel kan lagas och tonas in. Resultatet smälter då ihop med den gamla lacken, utan att övriga paneler rörs.

En tonad dellackering berör bara den skadade panelen, vilket ofta gör den mindre omfattande än att lägga om flera ytor. Det håller nere både tid och omfattning jämfört med en hellackering. Avgörande är att kulören går att matcha och att panelen har naturliga avslut för klarlacken.

På en nyare bil med lite blekt lack är förutsättningarna goda. En kraftigt oxiderad eller flerfärgad yta kan i stället tala för att dra in angränsande paneler. Metalliclack kräver mer tonad yta än en enkel kulör, vilket vägs in i bedömningen.

Underhållet efteråt liknar det för resten av bilen, med skonsam tvätt de första veckorna medan lacken härdar färdigt. Undvik automattvätt och hårda medel tills ytan satt sig. Ett bra utgångsläge är att låta en lackerare titta på skadan i dagsljus innan beslutet tas.

Ytans skick avgör nämligen mer än skadans storlek. Ibland är en enkel bättring nog, och ibland behövs en hel panel. Hos JP Lackering ingår den bedömningen i den fria skadebesiktningen, och dellackering utförs i verkstaden i Jordbro med korta ledtider och ett års garanti på färgen.

Kunden hålls informerad under arbetets gång, så att omfånget är känt innan sprutan lyfts. Garantin gäller lackens fäste och utförande, men inte nya skador, rost eller stenskott. För en avgränsad skada där kulören går att smälta in är en tonad dellackering ofta det rimliga steget mellan en enkel bättring och en fullständig omlackering av bilen.